fredag 3 januari 2014

När man tycker synd om sig själv

Igår fick jag för mig att ut och springa i mörkret igen. Det gick bra i ungefär 500 m sen fick jag möte och skulle byta sida på vägen och lyckas stuka foten. Fast besluten att fullfölja min runda, samt med informationen att det är bättre att fortsätta gå/springa när man stukat sig för då blir svullnaden mindre, så fortsatte jag 1 km men sen gick det inte mer. Det gjorde bara ondare och ondare och till slut fick jag se mig besegrad och haltade hemåt med min ömma fot.

Efter kylning, lite gnällande för maken och en stund med lite självömkan asade jag in mig i duschen och lyxade med nyinköpta spaprodukter för att sedan avsluta med te och frukt vid tv:n medan jag repade upp en kofta jag börjat sticka på.

Igår tyckte jag helt enkelt synd om mig själv.


Idag vaknade jag och hade fortfarande ont i foten. Mao det är fortfarande lite synd om mig. Jag som precis kommit igång med löpträningen på allvar, jag har inte tid, lust eller ork med detta.

Hrm, vi hoppas det går över snart. Jag ger det två dagar till sen hoppas jag kunna vara ute i spåret igen.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar