torsdag 29 september 2011

Är det hjärtats spegel?

Jag hittade ett löv i en betesmark igår. En björklöv som fallit av sin kvist lite för tidigt. Det var fortfarande grönt men ändå skavt och man såg att det varit med om en del. Man ser formen tydligt och man ser den gröna färgen dominera. Men under årets gång har fläckar, hål och revor tagit sina platser på lövet. Är det så våra hjärtan ser ut när vi är färdiga. Fortfarande i samma skepnad med sin ursprungsfärg men årens svek och motgångar har lämnat sina spår?

En filosofisk tanke så här en torsdagskväll...

Tänk på vad du säger, tänk på vad du gör
Ord och handling lämnar revor på den som är skör



Svamp i stora lass

I tisdags var jag runt i ett gäng marker med ett par kollegor. Under ekarna fick vi passa oss för det föll massvis med ekollon. Emellanåt lät det som att det kom en hjord med djur springandes men ack nej, endast ekollonen som attackerade marken med full kraft. Trots att ekarna sköt skarpt låg ungtjurarna lugnt och idisslade under träden.

 Mysigt ser de ut att ha där i solen. 

 På nästa mark kryllade det av stolt fjällskivling. 

Och då menar jag kryllade. Jag har aldrig sett så många på en gång tidigare. Behöver jag berätta att det blev stolt fjällskivling till kvällsmat den dagen?

måndag 26 september 2011

En vacker morgon ger en härlig dag

För visst är det så att när morgonen är vacker känns dagen mycket trevligare att ge sig an än om morgonen är grå och tråkig. Självklart kan en regnig höstdag ha sin charm och ge en viss energi när man sitter under en filt med en bok i handen och en kopp te på bordet men när man ska till jobbet är solen en otrolig energikälla. Varje morgon tittar jag mot allén och försöker se om solen kan ge mig en strimma hopp för dagen eller om den lyser med sin frånvaro...


Förövrigt så älskar jag vår allé. Det är lite synd att inte vägen till gården går igenom den längre men jag kan åtminstone titta på den och promenera i den och det är inte fy skam det heller.

Godnatt gott folk

fredag 23 september 2011

Snigelsex

När man går i skogen får man se vart man sätter fötterna så att man inte trampar på några som myser lite granna. Det var nära att dessa blev mos idag men de räddades i sista stund. Må de ha en trevlig kväll :)


måndag 19 september 2011

En dag i svampskogen

I lördags var jag och ett gäng till i skogen och plockade svamp. Vi följde med föreningen Puggehatten ut på exkursion vilket var väldigt givande. Jag lärde mig flera nya svampar som numera ska bli ständiga följeslagare i min svampkorg. Fångsten blev förutom kantarell och trattkantarell även taggsvamp, vit hattmurkla, granblodriska, rutsopp och svart tumpetsvamp. Murklan var en riktig höjdare, jag verkligen älskade den.

Dessutom ska tilläggas att vi sprang på orange kantarell och enligt exkursionsledaren var detta ett nytt fynd och nu den fjärde lokalen i landet, det tyckte jag var lite roligt.

I övrigt var det diverse svamp som figurerade i skogarna.




torsdag 15 september 2011

Plötsligt händer det...

... jo faktiskt det hände mig igår. Jag vann på triss. Förvisso blev jag inte miljonär men det var en vinst som känns som en vinst. När jag löste in den idag frågade biträdet om jag ville ha nya lotter eller om jag ville ha ut pengarna. Jag valde pengarna. När han sen knappade in vinsten så skrattade han och sa "jo det var ju klart lite mer än 50 kr"

2000 kr var det. Jag blir inte rik och det gör ingen jätteskillnad i mitt liv mer än att triss bevisade att det gick att vinna mer än 50 kr.

Nu ska vi hålla kväll på Norregård och dricka en kopp te och hänga framför tvn en stund innan det är dags för bingen.

Godnatt gott folk!

onsdag 14 september 2011

Tänk vad mycket tid lite ilska tar

Jag har sprungit runt här hemma nu och försöka skapa lite ordning i förkylningskaoset men jag gav upp. Istället satte jag mig här igen och började filosofera. Häromdagen upptäckte vi att någon klottrat något obegripligt på vår postlåda. Den dagen var i övrigt väldigt bra men när jag tänker på den och känner känslorna från den dagen så känner jag mig mest arg. Är ilska, besvikelse och irritation mycket starkare känslor än alla positiva känslor eller hur kommer det sig att det man minns är det som inte blev som det skulle och inte allt det som gick precis så som man tänkt eller till och med bättre?
Jag vill åtminstone tro att jag så småningom lyckas vända en tragedi (i milda mått mätt) till en rolig historia. För till sist brukar allt sluta lyckligt och det ligger något i uttrycket inget ont som inte har något gott med sig (förutom en bunte irritation på vägen). Så länge historien får ett lyckligt slut kan till och med den tragiska vägen dit bli lite komisk (iaf när det gäller mig).
Jag ska öva på att vända fokus tror jag. När jag lägger mig på kvällen ska jag tänka på minst en bra och positiv sak som hänt och ta med mig den känslan när jag somnar, kanske kan man få med den känslan in i morgondagen då och kanske till och med skapa en positiv spiral... Det är värt ett försök för ilskan är inte värld så mycket tid när det finns så mycket att glädjas åt.

Tiden är trasig

Jag börjar tro att tiden driver med mig. När man behöver som mest tid så tar den alltid slut och när man som mest önskar att den bara passerade då sniglar den sig fram. Det är helt snevridet. Jag önskar att jag kunde vända på det så att tiden blev lång när man behövde den och snabb när det passade. Tänk så mycket gladare alla hade blivit. Om man längtar till något går det så långsamt att det ibland känns som att klockan går baklänges. Man försöker göra saker för att distrahera sig själv och släppa fokus från visarna men det liksom vill sig inte. Skulle det däremot vara så att sakerna man ska göra är många då ska tiden envisas med att springa fram. Jag misstänker skarpt att min visare är lös i det läget och snurrar som en tok eftersom timmarna bara flyger iväg. Eftersom jag har kommit så långt i min tanke att jag vet att det är min upplevelse av det hela som gör att situationerna känns som jag nyss nämnde så är det ju märkligt att jag inte kan lyckas få min medvetenhet att vända på det.

Omformation och prova igen

tisdag 13 september 2011

Gå aldrig tomhänt

Gå aldrig tomhänt är ett uttryck som min mamma alltid, eller åtminstone så länge jag kan minnas har använt sig av, och nu känner jag att jag börjar ta efter det. Om man hela tiden tar med sig någonting varje gång som man går till en ny plats kommer allt så småningom vara där det ska. Ett exempel är ju den där trådlösa telefonen som har en viss tendens att alltid ligga där den inte ska (urladdad i vardagsrummet istället för i laddaren i köket). Transport mellan vardagsrummet och köket är inte något ovanligt i vårt hushåll men man går gärna utan tanke på något annat och därför kommer aldrig telefonen längre än till soffbordet... Underligt men sant.

Så nu börjar mammas motto gälla även här... Gå aldrig tomhänt

Höstens fördelar

Nu är hösten här för visst får man säga att det varit sommar fram till nu även om det varit mestadels regn ända sedan mitten på juli?

Men i vilket fall. Idag är det höstrusk och i höstruskväder är det bara soppa som gäller så idag har jag kokat ihop en tomatsoppa med kantareller som ska avnjutas så fort den svalnat något.

trevlig kväll på er alla!


måndag 12 september 2011

Plommonsylt

Igår var jag och plockade lite plommon. Först tänkte jag inte göra något speciellt med dem men efter ett infall lite senare på kvällen blev det några burkar sylt av det. I morse provade vi sylten till gröten och det var en fröjd. Otroligt god blev den och det var ett trevligt inslag till gröten. Jag kunde inte låta bli att slänga i ett par russin i sylten med. Nu sitter jag och lyssnar på rapport medan jag funderar på om jag ska slänga mig i sängen redan nu för att kurera min förkylning.


söndag 11 september 2011

Lökarna är i jorden

Nu har jag spenderat en hög med pengar på tulpaner, krokusar, påskliljor och pingstliljor av olika slag. Dessutom råkade det bli lite andra växter med så nu längtar jag till våren när allting (förhoppningsvis) kommer att titta upp och pryda min rabatt. Det ska bli så roligt. Tulpanerna går i rött, gult, svart och rosagrönt. En mix av påskliljor ska bli spännande att se. Där fanns otroliga mängder på utsidan nu är bara frågan om alla egentligen är vanliga påskliljor när dom tittar fram.

Jag tog mig dessutom i kragen och planterade mina sticklingar som stått i vatten ett tag så nu har ytterligare två porslinsblommor kommit i jorden. För ett tag sedan var jag inte särskilt förtjust i porslinsblommor men som en blixt från klar himmel (och en kollega med många sticklingar) har dom nu blivit något jag älskar och de finns i varje rum.

Handla lökar...

Idag ska jag ta mig i kragen och köpa lite lökar till min rabatt, det vore sorgligt om jag inte fick någon krokus eller tulpan att njuta av till våren. Jag tror att jag ska försöka se om jag hittar ett träd att sätta på gårdsplanen med och sen behöver jag lite jord och krukor att plantera om lite blommor i. Tur att det är roligt det där med växter.

Kanske skulle man försöka åka med mor min på en loppis med. Havtornsplockning får det bli nästa helg, man kan inte hinna med allt här i världen.

Nu dags att plocka undan frukosten och försöka ta tag i denna dagen innan den sprungit för långt iväg!

Ohoj på en stund!

torsdag 8 september 2011

Min bästa stund

Läste på Underbaraclaras blogg att hennes bästa stund på dagen var att sitta och varva ner framför vedspisen i köket. Sen funderade jag på vilken som var min bästa stund och jag tror att jag har flera. Höst- och vinterkvällarna på verandan. Solen som lyser in genom frostbitna fönster, ljusen som fladdrar och katten som knorrar i knäet. Men också en bra bok uppkrupen i fåtöljen med en stor kopp te. Åh det finns så många stunder som man egentligen älskar om man bara tog sig tid att njuta där och då.

tisdag 6 september 2011

Tittar på bilder och minns...

Med tvn i bakgrunden och en intervju med Juholt sitter jag och tittar på gamla bilder i datorn. Hittade ett par bilder på mina små kisar när de precis kommit hem till mig. Så otroligt små de var. Då kunde de sitta båda två i samma hand, nu får de knappt plats båda två i mitt knä.



måndag 5 september 2011

Det händer så mycket att tiden inte räcker till

Ibland känner jag att allting händer samtidigt som jag inte får någonting gjort. Ändå gör jag saker precis hela tiden.
Kanske är det dags att börja leva i nuet istället för att analysera det som hänt och fundera över vad som komma ska. Just nu, just här...

Just nu, just här så sitter jag i soffan med sambon och katterna, lyssnar på tvn i bakgrunden medan jag klinkar på datorn. Kanske är det dags att slänga sig i bingen med snart men först ska nuet avnjutas en stund till innan morgondagen blir det aktuella nuet...