Är det hjärtats spegel?

Jag hittade ett löv i en betesmark igår. En björklöv som fallit av sin kvist lite för tidigt. Det var fortfarande grönt men ändå skavt och man såg att det varit med om en del. Man ser formen tydligt och man ser den gröna färgen dominera. Men under årets gång har fläckar, hål och revor tagit sina platser på lövet. Är det så våra hjärtan ser ut när vi är färdiga. Fortfarande i samma skepnad med sin ursprungsfärg men årens svek och motgångar har lämnat sina spår?

En filosofisk tanke så här en torsdagskväll...

Tänk på vad du säger, tänk på vad du gör
Ord och handling lämnar revor på den som är skör