Idag invigde jag min nya cykel, en finfin Monark Katarina. En trevlig cykel och jag bestämde mig för att cykla till jobbet för att inviga den idag. Det är ungefär 1 mil till mitt jobb och jag började trampa på i morse och det gick över förväntan. Landskapet flöt förbi och allting var underbart, inte för varmt, inte för kallt. Det tog inte mer tid än väntat och jag kom till jobbet i lagom tid i alla fall.
Trots lite ömmande bakdel bestämde jag mig för att cykla hela vägen hem igen efter en trevlig fika med vänner på Duvanders. Jag kom inte långt utanför stan innan stormen grep tag om mig. I en korsning där jag blev tvungen att stanna för ett par rödljusen kollade jag upp på ett par flaggor. Det stod tre flaggor med endast ett femtiotal meter emellan och ändå stod de åt olika håll. Hur kan det blåsa så?
Cykelturen hem tog 25 minuter längre än tiden in till jobbet på grund av den ofattbara stormen. Hur jag än svängde och vilken riktning jag än cyklade i var det konstant motvind. Cykeln rullade inte ens för sig själv i nedförsbackarna. Men jag lyckades ta mig hem och nu kan jag med darrande ben konstatera att jag besegrade vinden, åtminstone denna gång.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar