Nasturreservatet Jungfrun

Dagens andra stopp blev naturreservatet Jungfrun för att titta på rauken Jungfrun. Historien bakom raukens namn är att en herre vars dotter blev kär i en av arbetarna lät sätta upp sin dotter på rauken och om arbetaren lyckades klättra upp och bära ner henne skulle han få hennes hand. Sagt och gjort, arbetaren började klättra upp för den branta klippväggen och kom till slut upp. Han började försöka klättra ner med sin käresta i famnen och det såg ut som att de skulle klara sig utan att falla mot de skarpa klippkanterna. När fadern insåg detta lät han skjuta en pil som träffade arbetarens huvud och både arbetaren och dottern föll mot en säker död. Rauken är alltså döpt efter kvinnan i historien. Vad som är sant av den är väl inte riktigt säkert men det är onekligen en spännande historia.

 Vi började med att utforska stranden under rauken. Det var mycket sten och just denna dagen även mycket dimma.

 Klippkanterna upp var väldigt höra och man kände sig ganska liten när man gick där längst ner.

 Sen vände vi om och gick tillbaka för att komma upp på klippkanten och se Jungfrun på nära håll.

 Utsikten bredvid rauken var något hissnande. Hade man haft anlag för svindel hade det nog killat i benen när man stod här och spanade ner över vattnet.

 Må hända att Gotland är fullt med sten men man kan ändå inte låta bli att bli fascinerad när man ser vad naturen skapat.

 Här satt vi på en sten och tittade ut över en dimmig Östersjö medan vi funderade på vad vi skulle laga för lunch och vart vi skulle ta den.

Enligt sägnen skulle det alltså varit denna sidan av Jungfrun som arbetaren tog sig upp. För hans skull hoppas jag att rauken har fått lite nya former på senare år och att den var åtminstone lite mer klättervänlig när detta utspelade sig.