För bara någon dag sedan konstaterade vi tragiskt att vi inte hade några igelkottar här och inte hade sett någon i närheten heller. Idag kunde jag glatt spana in en rund, taggig boll som gömde sig för svärföräldrarnas hund. Jag ville bara krama den (igelkotten alltså) och välkomna den hit. Men istället lät jag fånga in hunden och räddade livet på den.
Förutom igelkotten har Ola räddat (förhoppningsvis) en ekorrunge från att dö. Ett hugg hann den få och den sprang haltandes därifrån men jag hoppas att den överlever utan några men.
Nu ska jag lägga mig i sängen och invänta morgondagen. Godnatt med er!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar