Konsten att hålla liv...

När sambons mormor dog strax innan jul fick jag den stora äran att ärva en gul hibiskus som hon haft i ungefär 30 år. Det kändes lite nervöst när jag tog hem den i sin slitna kruka utan någon jord och med rötter som växt långt ut från krukan.

Det första jag gjorde var att plantera om den och se till att den blev ordentligt duschad och att den fick ett ljust och fint ställe att stå på. Det dröjde dock inte mer än två dagar så hade alla bladen ramlat av. Jag fick en liten klump i magen och tänkte att det var minsann inget vidare arbete men jag kämpade lite till och till sist dök där upp lite nya blad och nu igår började den blomma! Vilka vackra blommor sen. Fantastiskt fina, gula blommor. Jag kan inte riktigt se mig mätt på dem.

Visst är den vacker?