Åskhult - sista stoppet på semestern

På den lilla turen genom Halland stannade vi på kulturreservatet i Äskhult. Det är ett reservat där man håller på att återställa marken till så den såg ut på 1800-talet. Många av husen i byn är från 1700-talet och den siste som flyttade därifrån gjorde det på 1960-talet.

Jag som älskar gamla bruksmiljöer trivdes som fisken i vattnet när vi gick runt där. Maken som är en inbiten lantbrukare hade svårt att se hur man kan få för sig att slänga ut sten på åkern när den en gång tagits bort.

 Vid denna synen började mitt hjärta slå lite snabbare.

 En gammal handtröska.

Hamlade askar är också något som ligger mig varmt om hjärtat och något av det jag saknar mest från Blekinge där det kryllar av dem. Här i Skåne får man nöja sig med hamlade pilar.

Fjällmossens naturreservat

En onekligen jobbig dag på jobbet var det när vi spenderade timmar med att plumsa runt genom skog och mark i 2-3 dm snö med halv skare på. För att undvika på tok för många omvägar sneddade vi över stock, sten, dike och träsk. Tur vi hade gott humör med oss för kämpigt var det.

Med ett par minusgrader när vi började vår vandring var vi ordentligt påpälsade men det dröjde inte länge förrän vi slängde av oss det ena efter det andra. Plumsandet gjorde att värmen spred sig snabbt. Dessutom var det 4 plusgrader när vi väl kom tillbaka till bilen igen.

 Trots att vi var trött kunde vi njuta av den fantastiska utsikten (om man bortser från allt sly förstås).

Man ska inte underskatta reservaten på vintertid, det är en helt annan upplevelse än sommartid.

Ire naturreservat

Det var länge sedan jag var i ett naturreservat nu men i början på månaden (jag vet att uppdateringarna på sistone varit under all kritik men jag hoppas jag kan bli bättre på det framöver) var jag på Ire naturreservat i Blekinge tillsammans med jobbet.

 Reservatet har mycket gammal kulturmark. I betesmarkerna finns mängder med hamlade askar.

 Odlingsrösena var stora, vällavade och många.

 På markerna gick Ringamålakor. En av lantraserna vi har i Sverige.

 Ledarkossan hade en trevlig liten klocka som hela tiden meddelade vart flocken höll till.

Upp till gården var en allé av hamlade askar vid vars en sida om två stenmurar.

Där fanns också linderrödsgris som bökade runt i grishägnet.

 Och ett par getter som klättrade runt på stenarna.

Slutligen får jag dela med mig av några fina rösen till.

Så styrde vi kosan på Herrvik

Efter morgonens naturreservat styrde vi kosan mot Herrvik. På vägen var jag bara tvungen att fotografera en av deras nyharvade åkrar. Mycket sten! Jag tror att svärfar kommer inse att han har väldigt lite sten på sina åkrar om man jämför med det här. Men sen är det väl som alltid att ens eget helvete är det största helvetet.

I Herrviks hamn låg ytterligare en liten mysig fiskeby.

 Vi for egentligen till Herrvik för att titta på ett vad vi trodde skulle vara ett nybyggt motormuseum men det visade sig att det var så nytt att det inte ens var färdigbyggt. En besviken sambo fick tröstas med en fin lunch.

 Lunchen åt vi till den här utsikten.

och den här...

Naturreservatet Östergarnsberget och Källinghagen

Helt utan att planera det kom vi att passera Östergarnsberget och Källinghagen som var ett spännande naturreservat. Förr bröt man kalk här och reservatet är bildat för att skydda den kulturmiljö som skapats där.

 

 Detta är en kalkugn där man brände kalken förr.

 

 

En bit bort från kalkugnen fanns ett minnesmärke för de lettiska flyktingar som flydde hit 1945.

 

 

Naturreservatet Grogarnsberget

 Tisdagens första stopp blev naturreservatet Grogarnsberget.

 Det var som vanligt på Gotland väldigt stenigt och kargt.

 På tistlarna satt humlorna och smaskade nektar i godan ro medan jag for fram med kameran i högsta hugg.

 Nedanför tallskogen åt vi lunch senare när vi kört runt en del och tagit oss ner från branten.

 på klippkanten stod en gammal militärbunker. Det låg täcken i den så någon har nog lånat den som övernattningslokal på senare år.

 Det blåste en hel del när vi var där vilket gjorde besöket något spännande. Att stå vid en klippbrant i storm är lite nervöst.

Sista bilden från reservatet fick bli denna tall. Ett bonsaiträd i jätteformat.

Digerhuvuds naturreservat

Nästa naturreservat för dagen var Digerhuvuds naturreservat där vi besökte en fin liten gammal fiskarby.

På vägen därifrån var jag tvungen att fotografera en av de många vindmöllorna som stod spridda på hela ön.