En mystisk morgon

Det är en underbar känsla när man kommer ut på morgonen och det är en ljus dimma som döljer en skinande sol. Det gör mig glad och nöjd med livet och det känns som att dagen kommer att bli toppen.

Att titta mot morgonsolen genom en disig allé gör att jag blir förväntansfull. Man vet inte vad som döljer sig bakom dimman och vad dagen ska erbjuda. Ibland känns det som att det ska komma någon gående genom dimman men oddsen för det är ganska små med tanke på att det enda som finns på andra sidan är ett ödehus. Men någon gång kanske jag får besök genom dimman nu får jag nöja mig med att katterna kommer galopperandes.

ÄNTLIGEN!

Äntligen, äntligen, äntligen kom det lite regn. Väldigt lite men ändå. I morse vaknade jag kl 4 av att det åskade. Jag sprang upp och drog ut alla kontakter och slängde mig i duschen (eftersom jag dröp av svett). Sprang tillbaka till sängen igen och sedan kollade jag väderprognosen. 44 mm regn skulle det komma under dagen. När jag sedan vaknade igen vid kl 6 hade de ändrat till 2 mm regn. Hrm och det lite svalare vädret jag hoppades på efter åskan har uteblivit. Jag sitter fortfarande här och svettas så att jag håller på att rinna bort.

En liten bild hann jag ta på regnet innan det hastigt försvann igen.

Ny kamera = bloggen lever igen

Nu har jag fått (läs köpt) mig en ny kamera efter mycket om och med. Det innebär förhoppningsvis att jag ska kunna uppdatera bloggen betydligt mer frekvent framöver.

Förutom faktumet att det är så varmt att jag bara förmår att sitta stilla och glo i en hörna så ska jag försöka föreviga mitt liv och mina äventyr lite bättre framöver.

Kaninerna växer så det knakar. På bilden ser ni Rind och Lofn. Två honor och en hane finns kvar till salu. Är det någon som känner någon som vill ha en eller ett par underbara kaniner får ni gärna säga till.

Idun har ärvt sin fars förkärlek för att gräva. Tur att hon är så söt annars hade det inte varit värt att gå att snubbla i hålen för jämnan.

Putte och Freja ligger och njuter i skuggan och tycker att värmen är lika jobbig som jag tycker att den är.

Kycklingarna har nu fyllt två veckor och har fått flytta in till de andra hönsen och är jätteglada för det. De har massor med plats att springa på och hur mycket halm som helst att sprätta i.

 Man kan också ligga på mammas rygg och spana ut över omgivningarna. De är så söta när de hoppar rundor.

 Ena kullen vågade även titta ut en liten stund redan efter bara några minuter inne i hönshuset.

En riktig hönsmamma vallade dem längs med kanten och tog sedan in dem igen innan de han springa hur långt som helst.

Den kungliga hufvudstaden

Under långhelgen som var förärade vi vår huvudstad med ett besök. Vi åkte upp redan på torsdagen och begav oss inte hem igen förrän på söndagen.

Efter att ha checkat in på hotellet spatserade vi rundor på stadens gator och torg. Bland annat kom vi bort till Rosenbad, slottet och gamla stan.

Fredagen bjöd på urdåligt väder, Vasamuseet och Sthlm fields och Metallica. Maken har velat se dem sedan han var 10 år gammal och det var en fröjd att se honom stå där och njuta. Så trots regn, rusk och kyla var det en toppendag.

På lördagskvällen blev det en promenad längs med vattnet vid Alvik (där vi bodde) för att sedan bli en hyfsat tidig kväll eftersom klockan skulle ringa i ottan dagen efter.

Generellt innebar vår resa mycket gående. Vi traskade runt överallt och tittade och njöt av allt vi kunde komma oss för. Vi konstaterade dessutom krasst att modet i Stockholm är något annorlunda mot vad jag anser är snyggt och lämpligt att ha på sig utanför hemmet men var och en gör som den vill. Men jag trodde inte i min vildaste fantasi att kläderna jag har i trädgården är något som klassas som coolt och inne i huvudstaden. Att dessutom välja att gå i gummistövlar när man inte ska traska runt i högt, blött gräs eller i ett dyngigt trädgårdsland kommer jag aldrig att förstå. Gummistövlar är nog det mest icke fotriktiga man kan sätta på sina fötter och dessutom blir man groteskt svettig om vaderna. Men det är min åsikt och så länge alla är nöjda med sin klädsel och trivs med det så är jag glad, om än förvånad.

Blommande valborg

En solig och fin valborg blev det som en avslutning på detta årets april. Ovanligt varm och det känns som att sommaren är runt hörnet.

 Mina röda löjtnantshjärtan blommar

 Magnolian är nästan i full blom

 Några tulpaner är kvar, vissa har blommat över.

 Bollvivan har blommat i nästan en månad.

Avslutningsvis var min familj här och vi grillade, åt gott och eldade lite brasa. Eld är underskattat. Det är så fascinerande och underbart lugnande att titta på. Dessutom luktar det gott och jag längtar mig bort till Blekinges skogar, medeltidskläder, glada människor och lek. Kanske, kanske kommer jag att göra det igen. Kanske, kanske kommer jag damma av mina ylle- och linklänningar. Kanske, kanske kommer jag leka i skogarna igen. Den som lever får se om det någonsin händer igen. Jag är mest rädd att jag kanske har kvar minnena som så mycket roligare och så mycket mer speciella än vad jag kommer uppleva det nu och jag vill inte skrota mina fantastiska minnen från en fantastisk tid, en tid långt bort.

Morgonhäng

Som jag skrivit så många gånger förr så är morgonen min tid. Jag är pigg och glad och jag har hela dagen framför mig vilket innebär att min hjärna planerar dagen i tron om att jag är Hulken och Stålmannen kombinerat. När väl kvällen kommer är jag slut som en tok och får sorgligt nog ofta inse att mina planerade projekt fick ge vika för den bristande tiden. Även om jag innerst inne vet att saker tar lång tid kan jag aldrig sluta hoppas att jag kan göra det lite fortare och lite bättre.

I alla fall. En perfekt morgon börjar med lite djurpyssel för att se till att alla har mat och vatten och så att jag får lite välbehövligt godmorgonkel. Sen tar jag en liten promenad, antingen i trädgården för att njuta av blommor och allt vackert vårt hem består av eller en tur i omgivningarna för att känna morgonluften. Efter det blir det en härlig frukost. Lite gröt med bär och frön, en macka, juice och te. Glöm aldrig teet. Mmm.

Morgonstund har guld i mun...

Igår morse gick tillät jag mig ha sovmorgon genom att ställa klockan på 8 men min kropp ville annorlunda och vaknade pigg 6.30. Så det var inte mycket annat att göra än att gå ut och fora djuren och ta tag i dagen.

 En liten puss och kram av Svante blev det.

 En stigande sol en disig morgon.

 Fuktiga blommor på persikoträdet.

 Just nu är detta träd nog något av det vackraste i trädgården.

 Bollvivorna har börjat blomma.

 Eftersom maken fortfarande låg och sov tog jag mig en skön promenad i solen.

 Jag njöt av alla åkrar och betesmarker som breder ut sig och hur jag för en gångs skull kunde njuta av de öppna vidderna utan att känna vinden.

Jag förundrades över att rapsen redan (om än bara vissa plantor) blommar. Det känns lite för tidigt. Så det är väl till att hoppas att vädret håller i sig så att det inte blir en köldknäpp igen.

Morgonbestyr

Den bästa tiden på dagen är morgonen. Det blir mer och mer tydligt för varje dag som går att det är den stunden jag uppskattar mest på hela dagen.

 Att se solen stiga över allén.

 Att få gå ut och fora djuren iklädd pyjamasbyxor, underbar Helly hansén och ett leende på läpparna.

 Se fåglarna fixa och greja med bobyggandet.

 Höra dem sjunga i träden.

 Se Svante vakta kaninerna.

 Se djuren bli glada av frukosten, slänga sig över det nya kalla vattnet.

 Släppa ut honorna på bete och se dem njuta i solen.

Se dem äta gräs som om det inte finns någon morgondag.

Se Putte tråna efter töserna fast han inte har fått vara med dem (fast nu blir det snart ändring på det. Grabben har blivit kastrerad och om några veckor får han flytta in till honorna på heltid).

Vill minnas våren

Vi har haft vår i ett par veckor i Skåne men nu plötsligt slog det tillbaka med snöblandat regn och en faslig blåst. Alla djuren kurar inne och jag själv känner för att göra det samma. Jag sitter därför och drömmer mig bort mot bilderna och vädret från helgen som var.

 Kaninerna njöt och betade gräs som om det inte fanns någon morgondag.

 Småttingarna slogs om de bästa grässtråna.

 Och de hoppade glatt runt och åt, lekte och jagade varandra i solskenet.

Påskliljorna blommar och jag längtar till påsken men nu är det bara slaskigt blött och eländigt. Jag tror jag ska ta en värmande dusch och sen en stor kopp te.

 Trevlig kväll på er!

Förfallets charm

Det är något tilltalande och fint med en överblommad tulpanbukett på något vis. Speciellt denna som lyckades stå fint utan att sloka utan bara få lite överblommade blommor och brända ändar.

Jag tycker åtminstone att det är vackert. Det är bra för då varar en bukett mycket längre.

Solstorm

I helgen har det varit väldans blåsigt här. Solen har varit framme bitvis men vinden har varit så hård att det knappast varit någon njutning att vara ute. Jag tog ändå mig en liten stund i solen, om än på verandan. Vad gör man inte för att få lite solvärme?

Katterna tyckte det var en ytterst trevlig idé och jag han inte vara där många minuter innan jag hade två lurvbollar som sällskap.

Närproducerat

Nu har grannen börjat sälja egen mjölk. Det är verkligen roligt att se att bygden lever och levererar. Han har haft mjölkproduktion i många år men nu har han skaffat sig ett gårdsmejeri och kan nu stoltsera med fin och ekologisk gårdsmjölk från Nöbbelöv.

Mjölken säljs i utvalda butiker runt omkring. Jag måste säga att jag gillar etiketten med, så orange och fin.

Dra täcket över huvudet

Idag har jag varit väldigt trött. Jag skulle kunna ha sovit hela dagen. En liten lur blev det mitt på dagen men det tar emot. Jag har så svårt att somna när det är ljust. Jag önskar att jag kunde tycka det är skönt att lösa det på samma sätt sm Gördis. Lägga armen över ögonen och låtsas att det är mörkt.

Jag får dra täcket över huvudet istället och lida lite av syrebrist.

Nu är det över för denna gång

Då var julen över för denna gång. Granarna har blivit avklädda och utslängda, julpyntet är i lådor och tomtarna har virats in i tidningspapper igen. Det är ett sorgligt ögonblick för en julälskare som mig men samtidigt är det trevligt att känna att våren ligger och väntar på oss. Speciellt efter en snöfri jul som denna.

När man tycker synd om sig själv

Igår fick jag för mig att ut och springa i mörkret igen. Det gick bra i ungefär 500 m sen fick jag möte och skulle byta sida på vägen och lyckas stuka foten. Fast besluten att fullfölja min runda, samt med informationen att det är bättre att fortsätta gå/springa när man stukat sig för då blir svullnaden mindre, så fortsatte jag 1 km men sen gick det inte mer. Det gjorde bara ondare och ondare och till slut fick jag se mig besegrad och haltade hemåt med min ömma fot.

Efter kylning, lite gnällande för maken och en stund med lite självömkan asade jag in mig i duschen och lyxade med nyinköpta spaprodukter för att sedan avsluta med te och frukt vid tv:n medan jag repade upp en kofta jag börjat sticka på.

Igår tyckte jag helt enkelt synd om mig själv.

Idag vaknade jag och hade fortfarande ont i foten. Mao det är fortfarande lite synd om mig. Jag som precis kommit igång med löpträningen på allvar, jag har inte tid, lust eller ork med detta.

Hrm, vi hoppas det går över snart. Jag ger det två dagar till sen hoppas jag kunna vara ute i spåret igen.

En vårig nyårsafton

Igår, nyårsafton 2013, fick jag vårkänslor. Det är helt galet men så är det. Solen sken, gräset glänste och jag log. En promenad med en vän och det gick inte motstå frestelsen att längta tills det är dags att fixa i trädgårdslanden och greja med allt som hör våren till.

 Tulpaner och påskliljor är på väg upp ur backen.

 Det känns helt galet att var 10 grader varmt på nyårsafton.

 Kaninerna skuttar runt och leker och blir överlyckliga när man kommer i närheten.

Hönsen kacklar och tupparna gal. De lägger ägg som aldrig förr och man kan nästan tro att vi är inne i april men ack nej.