Tillökning igen...

Förra veckan fick vi tillökning på Norregård. Ytterligare några små ulliga och gulliga kycklingar kläcktes. Nu är det en vecka gamla och har precis fått flytta in till de andra hönsen

En av småttingarna fick agera fotomodell i min hand. Den tackade mig genom att bajsa på mig. Men vad gör man inte...

8 små söta dunbollar springer där runt ute i halmen. Även om de redan börjar få lite fjädrar så är de fortfarande ganska duniga. Hönan i hörnet är deras mamma (om än inte biologiska så åtminstone den som fostrar dem).

Så här glassigt har de nästminsta kycklingarna det. Mitt på dagen ligger de och slöar i halmen medan de är ute och ränner i rastgården på tidiga mornar och sena kvällar. Som jag älskar mina höns. Det är verkligen ett djur jag rekommenderar. Det är bara lite jobb, det ger massor med ägg och de är fantastiskt roliga att titta på, speciellt om de försöker fånga flugor.

Djuren är glada när jag är hemma

Djuren älskar helgerna. De innebär att de får massor med gottis eftersom jag inte kan låta bli att slänga in lite saker till dem varje gång jag går förbi (vilket är väldigt många gånger).

 Hönsen fick morotskrafs från mamma. De älskar det. Så att mamma gör morotsjuice varje vecka gör inte mina höns någonting. De stödjer helt klart den vanan.

 Kaninerna får vara på bete när jag är hemma vilket jag nog inte behöver motivera mer än med ordet gräs.

Nu har vi blivit fler här igen!

Ännu en gång har vi fått tillökning på Norregård. Denna gång är det 12 små kycklingar som piper och springer rundor i stallen.

Bilden lämnar mer att önska men jag kan inte lyckas bättre med de snabba små lurvbollarna som motiv. De ger mig ingen ärlig chans att knäppa en bra bild. Färgvariationen verkar det inte vara något fel på åtminstone. Nu återstår att se vad det blir för färger när de växer upp.

Djurmys

Idag har det städats och fixats hos djuren. Putte har fått flytta till unkarlslyan igen och tjejerna är nu ensamma med sina 13 ungar.

 De börjar bli mer och mer nyfikna och kommer fram från boet allt mer.¨

Men det är ju väldans härligt att gosa upp sig tillsammans inne i bolådan.
Hela bolådan är städad nu. Något som är väldigt svårt när ungarna är jättesmå och inte lämnat boet än.

 Freja blev jätteglad för det nya vattnet idag trots att det bara var två timmar sedan jag bytte vattnet förra gången.

 Frigg spenderade hela min städning med att putsa sig.

Gördis gick i mattes fotspår. Bokstavligen. Ganska djur snö på sina ställen är det fortfarande även om tögraderna gjort sitt.

 Svante var uppe och klättrade på axeln som vanligt. Det är tydligen världens bästa plats enligt honom.

Nykomlingarna på gården

Då var det dags för en liten presentation av nykomlingarna på gården.

 Frigg och Frejas småkaniner har äntligen börjat komma ur boet.

 För det mesta ligger de dock i en stor hög så det är svårt att räkna dem. men jag tror där är någonstans runt 10-12 stycken små lurvbollar.

 ... de är gamla nog att få stå ut med lite kel från matte med nu.

En liten på upptäcktsfärd utanför boet. Så ulliga och små. Tänk att de ska bli jättar de också. Fantastiskt.

En värdefull stund

Här hemma har katterna delat upp mig och maken så att det finns en människa för dem var. Gördis har valt maken som sin människa (det gjorde hon direkt när vi flyttade hit) och Svante har fått nöja sig med mig. Men ikväll kom Gördis smygandes och låg och mös med mig i två timmar innan jag var tvungen att springa ner och fylla i pannan.

Så mysig och underbar är hon min lilla katt. Naturligtvis njuter jag av att mysa med Svante med men eftersom stunderna med Gördis är mer sällsynta blir de också lite mer speciella.

"Barnvakt"

På självaste nyår har jag haft äran att vara "barnvakt" åt lillebrors hund. Han är stor, kelen och inte alls medveten som att han inte kan sitta i knäet som vilken katt som helst. Ledsen blir han när det blir besvärligt med. Det SKA gå!

 Och upp tog han sig och nöjd var han. Jag lyckades! Hade han fått välja hade han suttit i knäet än.

 Så låt mig presentera Sigvard "Zigge" Jönsson.

Vi hade ett par långa och filosofiska diskussioner angående hans storlek under tiden som mina ben sakta men säkert glömde allt vad känsel heter.

Vacker

Min lilla Gördis har blivit en sån liten kelgris på sistone. Från att alltid ha varit sin egen och gärna legat nära men gärna inte i knäet kommer hon mer eller mindre springandes så fort man sätter sig ner och vill upp i knäet. Min fina lilla katt.

Små blir stora

Mina småttingar börjar bli stora. Så gudomligt söta är de så jag kan knappt låta dem va. Jag vill inget hellre än att kela men de tycker det är mycket roligare att hoppa runt och bita mig i fötterna. Vildar!

 I helgen fick småttingarna och Putte vara ute i Puttes ungkarlslya och mysa hela dagarna.

 Nyskördade morötter var mumsigt.

 Det var som att de små var lite rädda för morötterna och istället för att gå hela vägen fram sträckte de sig så långt de kunde för att nå.

Ungefär så här.

Ibland svänger livet

Ibland händer saker man inte riktigt planerat. Händelser som inte skulle hända händer och saker som skulle hända händer inte. Min ena kanin (Freja) har fått inflammation i örat och går nu på antibiotika. Svullnaden har lagt sig och örat hänger inte riktigt lika mycket längre men hon är inte återställd än. Vi får hålla tummarna för att hennes mage inte kollapsar utan klarar av detta och att hon blir återställd.

Freja är inte helt nöjd med tillvaron nu. Inte nog med att hon ska ha antibiotika två gånger om dagen (barnvariant med smak av banan) så är det prebiotika både i pastaform och som pellets samt droppar som ska masseras ner i örat (det var sista dagen idag för örondropparna).

I all denna soppa har också Putte blivit ensamstående trebarnsfar. För att Freja skulle få lite ro och tid att vila sig frisk har ungarna och Putte fått lov att flytta till egen boning och jag får säga att Putte är en fantastisk far men jag tror knappast detta var något han kunde se framför sig. Men han verkar onekligen ganska nöjd.

Så söta att man smälter

Mina små kaninungar har nu hoppat ur bona. I lite över två veckor har jag spänt väntat på att de små skulle krypa fram. Allt för att inte störa dem. Ni anar inte hur svårt det varit att låta dem va!

 Fyra stycken små söta var där. Tre stycken i det ena boet och en ensam i det andra. Men när jag kom hem efter jobbet idag hade de flyttat ner den ensamma ungen till de andra. Mao mina kaninhonor kör någon form av kollektiv. Mycket modernt tycker jag.

 Det är lite svårt att få bra bilder när det är halvskumt och jag inte vill använda blixt. Ni får helt enkelt vänta på bättre bilder till helgen när jag kan vara där ute när det är ljust.

 Kan ni förstå att dessa små ska bli så stora som mina andra små lurvbollar?

Gudomligt söta. Jag är en stolt matte måste jag säga. Efter flera misslyckade avelsförsök och ett bestämt uttalande om att det blev kastrering av Putte om det inte fungerade denna gång. Åh så lycklig jag är!

Vacker och fin

Min ståtliga Gördis i kvällsljus. Tänk vad mycket glädje hon gett mig. I över fyra år har hon bott hos mig och förgyllt min vardag. Hon har tröstat mig när jag varit ledsen, hon har värmt mig när jag frusit och hon har hållit mig sällskap när jag varit ensam och dessutom pratar hon tillbaka när jag pratar med henne.

Kvällspromenaden

I jakt på björnbär tog mina ben mig över stock, sten och gärde. Åh vad jag älskar att bo här! Vacker natur runt knuten och en kväll som denna känns det som att inget kan ta glädjen ifrån mig. Inte ens den otrevliga huvudvärken som jagat mig i flera dagar kunde förstöra njutningen i en vacker solnedgång.

Ibland förundras man över hur enkla saker kan göra att livet känns underbart. Vissa drömmer om resor världen över eller äventyr. Ibland gör jag också det. Men ibland inser jag att det som gör mig lyckligast är precis där jag är.

Kycklingyra på Norregård

Jag har nu två hönor som är omringade av kycklingar, ulliga och gulliga springer de runt och piper. Av de 24 äggen jag la har hönor lyckats kläcka fram 14 kycklingar varav 9 kommer från min kollega och är alltså av samma stam som mina förra höns (de som mården tog).

 De är så söta och man kan inte se sig mätt på dem. Både jag och Ola springer förbi och kollar till dem med jämna mellanrum. Det är så roligt med alla färger och jag väntar med spänning på vilka färger det kommer bli på dem samt hur många som är hönor och hur många som är tuppar.

Det är fascinerande hur många kycklingar som kan gömma sig under en höna. Hur många kycklingarna ser ni på bilden?

Adjö Fröken Jösse, Välkommen Fru Persson

Förlåt att det varit ont om inlägg den senaste tiden men det har hänt så mycket att jag inte hunnit sitta ner knappt.

Den stora grejen är ju att jag gått och gift mig och därmed säger vi adjö till Fröken Jösse och välkomnar Fru Persson till bloggen istället. Inte för att det i vardagen känns någon direkt skillnad men jisses vilken trevlig dag det var (regnet till trots). Så jag bjuder på några bilder från detta och sen lovar jag att uppdatera om allt annat som hänt i kommande inlägg.

Vi var glada att vi valde att ta bilderna innan vigseln så på bilderna ser det ut att vara ett soligt bröllop men bara en kvart efter att vi var klara med fotograferingen öppnade himlen sig och det forsade ner vatten. Efter förtvivlan, ilska och strömavbrott var det som att någon ville oss väl ändå och tio minuter innan vigseln slutade det regna och vi kunde vara i trädgården precis som planerat.

 Vi valde att ha hela tillställningen hemma på gården. Först borglig vigsel i trädgården och sedan fest på logen.

 Här ses vi spatserandes i vår allé

 En liten bild på frisyren som min fina moster så fint gjorde åt mig. Tack så mycket!

Min bukett som trots allt gick att ordna i rött och orange fast än sommarens färger är rosa och lila.

En liten klassisk bild på ringarna får jag väl lov att bjuda på också. 

Jag vill tacka alla som gjorde vår dag så fantastisk och framför allt vill jag tacka våra föräldrar som hjälpte till så otroligt mycket för att vi skulle kunna ro detta i hamn. Tack!

Möhippad och klar

Igår kom mina fantastiska vänner och rövade bort mig på en fantastisk dag. Först kom de hem till oss med frukost och en lista med ytterst märkliga saker som jag skulle packa ner och ta med mig. Sedan for vi till Fulltofta strövområde och vandrade lite på förmiddagen för att sedan grilla korv. Efter korven var det dags för en ridtur med islandshästar och sedan efter det en trevlig kväll och natt i Karolinas stuga bestående av vin, spel, snack, bastu och bad. Underbart var det! Tack alla mina fina vänner för en fantastisk och oförglömlig möhippa. Den kunde inte varit bättre. Tack för att ni ordnade något så fint för mig, tack, tack, tack!

 Precis så här lycklig kände jag mig hela dagen.

 Och sittandes på hästryggen var jag i något euforiskt tillstånd.

Kvällen bjöd även på bastu och lite dopp i sjön. Årets första "nästan"-bad avklarat.

Det händer mycket nu

Våren är i full gång och jag har sett till att gödsla trädgårdslanden och förbereda så gott det går. Utemöblerna har kommit fram och står nu på vår uteplats. Det känns lite overkligt att det faktiskt inte är så att vi ska ha trädgårdsmöblerna på gräsmattan eller gårdsplanen utan faktiskt på en stenlagd yta. Lyxigt känns det.

 Efter ett par timmar med jordfräsen stal jag en kram av Gördis. Hon verkade dock ha ögonen på något helt annat än kameran.

 Kan ni förstå att dessa bägge damer snart ska ha ungar? Jag hoppas att det tagit och att det blir ungar någon gång kring den första maj.

Fram tills dess har de fått order att njuta av livet, beta gräs och ha det skönt. Det ser ut som att de tycker att det är en bra idé åtminstone.

Varje gång man passerar dem hoppar de upp mot staketet och vill bli klappade. Det är så fantastiska kaniner. Jag kan verkligen rekommendera folk att skaffa Belgisk jätte. Underbar ras är det.

 Eftersom det snart är dags för damerna att få ungar har Herman fått flytta hem till Putte (han som är far till damernas blivande ungar).
Det verkar gå väldigt bra och utbrytarkungen Putte har inte rymt en enda gång sedan Herman flyttade dit.

 Hönsen är glada och värper för fulla muggar. Det är lika roligt att titta på dem varje dag.

 Resterna från middagen går ner med god aptit.

 

Även Svante har börjat vara ute lite mer och han verkar tycka att det är toppen att springa runt och busa här hemma.