Ett frostnupet Nöbbelöv

Nu var det mer eller mindre sju evigheter sedan jag skrev någonting här. Men så är det när livet är fullt av äventyr. Ju mer man gör och vill dela med sig av desto mindre tid att dela med sig finns. Att blir förälder har en viss inverkan på vilken tid man får över till annat än just den rollen. Åtminstone nu i början innan man begriper hur man ska göra. Vi får se ur ofta jag lyckas dela med mig av mitt liv framöver.

Jag och lilla I tog oss i alla fall en promenad i den fantastiska vintersolen. Som jag saknat detta väder. Äntligen vill vintern börja! Nu saknar jag bara lite snö med men jag är nöjd med det lilla.

Trädgården glänste och gnistrade när solen speglade sig i frosten. Åh underbara vinter!

Finbesök

Nu för tiden har vi fint besök mer eller mindre varje dag. Tranorna intar åkrarna och skränar för full hals. Vem behöver åka till Hornborgarsjön eller Pulken när de dansar rundor runt knuten.

Svante tyckte att jag var skittråkig som skulle fotografera de eländiga fåglarna istället för att kela med honom. Han är helt klart mästare på att se eländig ut.

Naturens guld

Förra veckan fick jag av en slump tillfälle att plocka havtorn. Jag älskar havtorn och hoppas att mina egna buskar snart ska börja ge bär. Kanske kan där bli skörd nästa år. Jag håller åtminstone tummarna för det.

 I vilket fall plockade jag och maken 2 kg havtorn.

 Oranga, syrliga och helt fantastiska!

De ligger nu rensade och klara i frysen redo att bli sylt den dagen jag känner mig hågad för det. Troligen när skafferiet är helt klart vilket är beräknat till ungefär nästa helg. Wiee! (Jag lovar att det kommer bilder på det med när det är klart med lyse och allt.)

Björnbärsfest

I år finns det björnbär i överflöd. De är hur många som helst och växer överallt. Igår plockade jag 12 liter och frös in en del och kokade sylt på en del.

 När de medtagna hinkarna var fulla fick vi styra kosan hemåt utan att det ens syntes på buskarna att vi varit där och plockat.

 3,5 kg fick bli prima björnbärssylt som kan liva upp världen lite under vintern.

Och så här många burkar blev det av de 3,5kg bär jag slängde i grytan.

En dag på jobbet

Vissa dagar älskar jag mitt jobb mer än andra. Som i fredags till exempel när jag och ett par kollegor körde Hammarsjön runt och letade utbildningsmarker.

 En trevlig lunch på stranden. Kanske lite kallt för att bada men det syns ju inte på bilden.

En liten skylt som man kan undra om den verkligen är nödvändig. Jag menar hur många kommer köra ut på den vägen? Oavsett om de har tillstånd eller inte. Vardagshumor på hög nivå.

Dagar som den här kan man inte annat än att älska sitt jobb.

Morgonstund har guld i mun...

Igår morse gick tillät jag mig ha sovmorgon genom att ställa klockan på 8 men min kropp ville annorlunda och vaknade pigg 6.30. Så det var inte mycket annat att göra än att gå ut och fora djuren och ta tag i dagen.

 En liten puss och kram av Svante blev det.

 En stigande sol en disig morgon.

 Fuktiga blommor på persikoträdet.

 Just nu är detta träd nog något av det vackraste i trädgården.

 Bollvivorna har börjat blomma.

 Eftersom maken fortfarande låg och sov tog jag mig en skön promenad i solen.

 Jag njöt av alla åkrar och betesmarker som breder ut sig och hur jag för en gångs skull kunde njuta av de öppna vidderna utan att känna vinden.

Jag förundrades över att rapsen redan (om än bara vissa plantor) blommar. Det känns lite för tidigt. Så det är väl till att hoppas att vädret håller i sig så att det inte blir en köldknäpp igen.

Tofsvipan

Varje år har jag haft äran att njuta av ett par tofsvipor som hänger någonstans i krokarna. I år har jag den stora äran att kunna njuta av hela 7 par tofsvipor som verkar ha hittat ett tillhåll här. Jag hoppas verkligen att de lyckas föröka sig och att de fortsätter komma hit varje år.

Vill minnas våren

Vi har haft vår i ett par veckor i Skåne men nu plötsligt slog det tillbaka med snöblandat regn och en faslig blåst. Alla djuren kurar inne och jag själv känner för att göra det samma. Jag sitter därför och drömmer mig bort mot bilderna och vädret från helgen som var.

 Kaninerna njöt och betade gräs som om det inte fanns någon morgondag.

 Småttingarna slogs om de bästa grässtråna.

 Och de hoppade glatt runt och åt, lekte och jagade varandra i solskenet.

Påskliljorna blommar och jag längtar till påsken men nu är det bara slaskigt blött och eländigt. Jag tror jag ska ta en värmande dusch och sen en stor kopp te.

 Trevlig kväll på er!

En vårig nyårsafton

Igår, nyårsafton 2013, fick jag vårkänslor. Det är helt galet men så är det. Solen sken, gräset glänste och jag log. En promenad med en vän och det gick inte motstå frestelsen att längta tills det är dags att fixa i trädgårdslanden och greja med allt som hör våren till.

 Tulpaner och påskliljor är på väg upp ur backen.

 Det känns helt galet att var 10 grader varmt på nyårsafton.

 Kaninerna skuttar runt och leker och blir överlyckliga när man kommer i närheten.

Hönsen kacklar och tupparna gal. De lägger ägg som aldrig förr och man kan nästan tro att vi är inne i april men ack nej. 

Det börjar bli kallt nu

Slutet på november närmar sig och kylan börjar bli påtaglig. Vissa mornar måste rutan på bilen skrapas innan vi kan lämna hemmet. Det är en trevlig känsla på något vis. Jag börjar på alla sätt längta till julen nu och ser fram emot första advent om ett par veckor.

För att förekomma snön la jag (läs min bror) på mina vinterdäck idag så nu är bilen rustad för vinterns alla utmaningar.

När stormen lagt sig

Två intensiva veckor har passerat och jag har inte haft tid till någonting samtidigt som jag gjort hur mycket som helst.

En storm, ett strömlöst dygn, en trettioårsdag och massor med jobb och en del stickning.

Förra veckan inleddes med en kraftig storm som gjorde oss strömlösa i lite mer än ett dygn och mitt under detta kom betongbilarna med betong till källaren men det gick vägen. Strömmen är tillbaka och betongen är på plats. Stormen lämnade dock sina spår efter sig. Gräsmattan är fylld med grenar.

 En del av stenmuren har rasat samman. Jag ser verkligen inte fram emot att lava upp den igen till våren. Jag och maken har renoverat stora delar av vår mur kring trädgården och det är ett väldigt slitsamt arbete.

På den ena kastanjen bröts en del större grenar av och när vi kom hem från jobbet låg de tvärs över vägen så vi fick asa iväg dem för att lyckas komma in med bilarna på logen.

Men nu är det lugnet efter stormen och jag ska tillbringa kvällen med en film och lite stickning...

Ibland är livet underbart

Trots två hektiska veckor på jobbet med mycket tid i fält och med bilkörning från Brömsebro till Båstad så måste jag säga att ibland är livet underbart ändå. Fredagens fältdag var förvisso blåsig men ändå så otroligt vacker. 

Bjärehalvön har sin charm trots att den ligger så ofantligt långt bort från det himmelska hemmet.

Något som jag får säga är det värsta med alla kuster är den tråkiga doften av tång. Den är vedervärdig och förtar ganska mycket av den vackra utsikten.

Men trots stanken och blåsten firade jag av Torekov med ett leende innan jag körde vidare öster ut.

Morgonfilosofier

Att gå ut på morgonen nu är underbart. Solen har precis gått upp och det är så härlig luft att man blir helt glad.

 Bakom allén smög den sig fram ett litet försiktigt djur.

 En gigantisk solros fick stå ut med min morgonglädje och agera fotomodell.

Korsade vägar

På väg till jobbet möttes våra vägar. Den var på väg åt sitt håll och jag på mitt.

 På det daggvåta räcket kröp den sakta framåt.

 Högt över ån var med vattnet under sig och himlen över sig.

 Fåglarna kretsade över oss och dimman höll på att släppa taget innan dagen på allvar kunde värmas upp.

Kvällspromenaden

I jakt på björnbär tog mina ben mig över stock, sten och gärde. Åh vad jag älskar att bo här! Vacker natur runt knuten och en kväll som denna känns det som att inget kan ta glädjen ifrån mig. Inte ens den otrevliga huvudvärken som jagat mig i flera dagar kunde förstöra njutningen i en vacker solnedgång.

Ibland förundras man över hur enkla saker kan göra att livet känns underbart. Vissa drömmer om resor världen över eller äventyr. Ibland gör jag också det. Men ibland inser jag att det som gör mig lyckligast är precis där jag är.

Åskhult - sista stoppet på semestern

På den lilla turen genom Halland stannade vi på kulturreservatet i Äskhult. Det är ett reservat där man håller på att återställa marken till så den såg ut på 1800-talet. Många av husen i byn är från 1700-talet och den siste som flyttade därifrån gjorde det på 1960-talet.

Jag som älskar gamla bruksmiljöer trivdes som fisken i vattnet när vi gick runt där. Maken som är en inbiten lantbrukare hade svårt att se hur man kan få för sig att slänga ut sten på åkern när den en gång tagits bort.

 Vid denna synen började mitt hjärta slå lite snabbare.

 En gammal handtröska.

Hamlade askar är också något som ligger mig varmt om hjärtat och något av det jag saknar mest från Blekinge där det kryllar av dem. Här i Skåne får man nöja sig med hamlade pilar.