Åskhult - sista stoppet på semestern

På den lilla turen genom Halland stannade vi på kulturreservatet i Äskhult. Det är ett reservat där man håller på att återställa marken till så den såg ut på 1800-talet. Många av husen i byn är från 1700-talet och den siste som flyttade därifrån gjorde det på 1960-talet.

Jag som älskar gamla bruksmiljöer trivdes som fisken i vattnet när vi gick runt där. Maken som är en inbiten lantbrukare hade svårt att se hur man kan få för sig att slänga ut sten på åkern när den en gång tagits bort.

 Vid denna synen började mitt hjärta slå lite snabbare.

 En gammal handtröska.

Hamlade askar är också något som ligger mig varmt om hjärtat och något av det jag saknar mest från Blekinge där det kryllar av dem. Här i Skåne får man nöja sig med hamlade pilar.

Grängesberg - Ödestaden Källfallet - andra stoppet dag 1

Vårt andra stopp för dagen blev Grängesberg och den öde stadsdelen Källfallet.

 Husen byggdes på 1890-talet för att fungera som gruvbostäder.

 2001 övergavs bostäderna efter att ägarna gått i konkurs

 Nu mera ägs stadsdelen av ett byalag som arbetar med bevarandet av stadsdelen.

De vill bland annat ta fram den gamla träpanel som en gång klätt husen innan de putsades.


Jag som älskar att besöka ödeplatser tyckte att detta stoppet var mycket trevligt. Även Jan Jörnmark som är känd för sina fotografier över öde platser har varit i Grängesberg. Har ni aldrig varit inne på hans sida kan jag rekommendera det. Ni hittar den HÄR.

Ödehus i sommarsol...

Solen skiner och fåglarna sjunger och jag vandrar in i ett, för mig, nytt ödehus. Det är en fantastisk upplevelse att gå runt i övergivna hus. Det går inte att beskriva, det måste upplevas!

Solen sken när jag kom fram till huset. Efter lite rivsår på benen efter allt björnbär men det var det värt.

I köket stod ett gammalt stekjärn.


På golvet låg en förpackning tvål. Förpackningen känns inte hur ny som helst.


I hallen hängde en hylla med krokar och mängder av spindelväv.


Husets enda boende var en död alika (aka kaja).


Välkommen in! Jag kommer nog gå tillbaka fler gånger.

Farmors föräldrahem i Bösarp

Idag var jag och min farmor och tittade på hennes föräldrahem i Bösarp utanför Linderöd.

Jag har försökt att fotografera ett gammalt fotografi av huset som det såg ut när farmor växte upp.

När vi var där försökte jag ta en bild ur ungefär samma vinkel. Huset har förfallit och det är i stort sett bara skalet kvar. Någon har dock lagt på nytt tak nyligen så kanske håller det på att renoveras.

Huset från andra sidan.


I detta rummet föddes min farmor. Om man tittar på golvet så ser man var den gamla väggen till kammaren gick. I den kammaren sov farmor och hennes mor samt hennes två systrar. I rummet utanför sov hennes bror och far.

De gamla dörrarna ut mot trädgården var knappt befintliga.


När farmor far dog flyttade de ut till undantaget (ett mindre boningshus på gården). Huset bestod av två rum och kök.

Ytterdörren var väldigt sned och golven var fulla av hål så det var tveksamt om jag skulle våga mig in.


I köket fanns en raserad bakugn.

Den bortre delen av huset hade helt rasat samman. Detta är det gamla brygghuset. Bland bråten kunde man se var den gamla skorstenen stått.

Ödehus och fina pilar

Nu var det länge sedan jag delade med mig av några bilder på ödehus så det är nog dags nu. Igår när jag var i fält sprang jag på rucklet som syns på bilden. Utanför stod den överväxta cykelkärran.


En stund senare gick jag förbi några fina pilar och strax bredvid stod en något annorlunda brevlåda...




Sista bilden får visa en fin pilallé jag kontrollerade häromdagen.

Återbesök igen

Ännu en gång har jag varit vid mitt återkommande objekt. Jag hade ändå vägarna förbi när jag var ute på turné i Blekinge. Efter en tur till Sälleryd och en tur till Rödeby for jag bort till "mitt" kära ödehus.















Översikt över gårdsplanen och ladan.















Framsidan är något igenväxt och det är svårt att se att huset ens ligger där.















Men lika vackert som förut finns det där bakom buskarna och efter ett antal rivsår på ben och armar lyckades man ta sig fram.















Den ena gaveln ligger ner och genom fönstret har gräs och växter tagit sig in.















Den klassiska bilden, spannen och galgen hänger kvar.















...

Fin gård i dåligt skick

Jag var ute och jobbade, dagen började bli lång och jag kände mig måttligt mör och ville mest åka hem när jag hittade detta fantastiska hus. Hur kan det ha blivit övergivet? Det är ett underbart hus men eftersom jag var ensam vågade jag inte gå in. Får nog ta mig dit en annan gång med sällskap och undersöka det närmare :)

Ny dag på jobbet = nya ödehus

Idag har jag stött på en hiskelig massa ödehus på väldigt lite tid. Tre stycken hus till finns nu markerade på min karta och framtida besökslista. Helt fantastiskt. Jag försökte fotografera lite grann men sedan dog kameran så det är endast lite bilder från ett av objekten som jag kan presentera här...




















Jag tog först en översiktsbild på hela huset men av någon märklig anledning så fungerar inte den bilden så jag får återkomma med det efter ett återbesök någon gång i framtiden.





















Jag har kommit på att jag gillar gamla slitna dörrar. Visst är de väl vackra?





















Genom ett trasigt fönster kunde man skymta in i vad som liknar ett vardagsrum.
















Mellan huset och ladan fanns detta tröskverk som verkligen sett sina bästa dagar. Tror det blir svårt att skilja agnarna från vetet med hjälp av den :)

Ödehus mitt i ingenstans...

Idag hittade jag ett härligt ödehus. Det ligger där man minst anar och jag blev fantastiskt glad när det plötsligt dök upp där mitt i betesmaken.















Framsidan av det lilla rucklet...
















Baksidan...





















Dörren stod lite på glänt...





















Detta såg man från det ena fönstret...





















Fick en liten glimt in i köket...





















Dags att putsa fönsterna?